Dear John
Har precis kommit hem från bion där jag, Johanna och Emilia var och såg Dear John. Jag läste boken för ett par veckor sedan och efter att ha sett trailern om filmen så hade jag ganska höga förhoppningar. Men nej, boken är galet mycket bättre. Redan första scenen i filmen stämmer inte överens med boken. Tycker det är ganska dåligt när det ändrar för mycket. Som hur någon i boken är någons bror sen i filmen så är det helt plötsligt sonen istället. Nej det funkar inte. Visst, jag lipade som ett litet barn där inne i biosalongen. Filmen var helt okej och ganska gripande. Men det var nog också mycket tack vare att jag visste vad som egentligen hände.
Men i vilket fall så är det en ganska bra film. Och jag kan tänka mig att den är ännu bättre om man inte har läst boken innan..
Annars har det varit en ganska lugn dag. En hostig tvååring fick som treat att kolla på film imorse. Himla skönt för au pairen också =) Kan tillägga att det är väldigt ovanligt att de får kolla på tv. Sen blev det fredagslunch, pannkakor (blev enda bakmomentet för idag). Sen hämta de andra barnen och leka i parken lite. När vi kom tillbaka var morfarn här och tog över en stund, skönt! Sen slutade jag nog tror jag. Dagen gick snabbt i alla fall. Dock kom inte paketet från mamma som jag hade hoppats på men det kommer kanske imorgon. I usa får man nämligen post även på lördagar =)
Imorgon blir det som sagt ridning, om det inte regnar. Tyvärr säger alla väderprognoser jag hittar att det ska regna men de har ju faktiskt haft fel förut.
Nu blir det sängen så jag är utvilad för morgondagens äventyr.
Godnatt!
/K
Men i vilket fall så är det en ganska bra film. Och jag kan tänka mig att den är ännu bättre om man inte har läst boken innan..
Annars har det varit en ganska lugn dag. En hostig tvååring fick som treat att kolla på film imorse. Himla skönt för au pairen också =) Kan tillägga att det är väldigt ovanligt att de får kolla på tv. Sen blev det fredagslunch, pannkakor (blev enda bakmomentet för idag). Sen hämta de andra barnen och leka i parken lite. När vi kom tillbaka var morfarn här och tog över en stund, skönt! Sen slutade jag nog tror jag. Dagen gick snabbt i alla fall. Dock kom inte paketet från mamma som jag hade hoppats på men det kommer kanske imorgon. I usa får man nämligen post även på lördagar =)
Imorgon blir det som sagt ridning, om det inte regnar. Tyvärr säger alla väderprognoser jag hittar att det ska regna men de har ju faktiskt haft fel förut.
Nu blir det sängen så jag är utvilad för morgondagens äventyr.
Godnatt!
/K
Baka, baka liten kaka
Alltså jag har kommit i någon seriös baknings/matlagningsperiod nu. Övar på att vara hemmafru eller något antar jag. Får väl se hur den framtida makens ekonomi ser ut först kanske... Idag blev det i alla fall en rulltårta bakad. Himla god och oj vad längesen det var jag åt det. Gott!
Sen till middag drog jag på förklädet igen (nej inte riktigt men det låter sådär mysigt att säga det) och började på kvällens middag; Limekyckling. Riktigt gott och familjen gillade det också. Det är så mycket roligare att laga mat och baka när andra tycker att man är duktig. Annars blir det lätt att man står där och gör kladdkaka varje gång man ska baka något. I alla fall. Recept för Limekycklingen finns på Arla i alla fall. För er som undrar, typ mamma..
Annars då.. Har kommit ett nytt gäng med svennar hit och det är ju otroligt hur bra man kan ha det med folk som man bara kännt ett kort tag. Alla är så himla goa =) I helgen ska vi förmodligen ut på äventyr. Om inte vädret är all för dåligt (det är regnperiod här nu) så ska vi nog åka till en farm och rida western. Yihaa! Får väl se hur det går. Har alltid haft en känsla av att hästar inte gillar mig. Men vem vet, amerikanska hästar kanske gör det var det någon som sa.
Ser även fram emot att planera sista månaden. Som det ser ut nu så kommer jag få två besök och två resekompanjoner. Helt underbart! Än så länge är planerna lite luddiga och det enda som jag tror är riktigt bestämt är Hawaii med Mia. Det kan ju inte bli annat än bra =)
Satte precis in minneskortet från kameran här i datorn för att lägga in lite nya bilder och visa här på bloggen vad jag har gjort de senaste två veckorna. Men nej, inte en enda bild har jag tagit på 2 veckor. Heja. Så nu får det bli så att jag lägger in bilder på nissarna som kommer och hälsar på i sommar istället. Ja, så får det bli.
Nisse nr 1, Biv, Maj, Maria, Mia, Bäver
Nisse nr 2, Adrian, har tyvärr inga fler namn. Blum kanske...
(bilder lånade av Nisse nr 2)
Det får vara allt för ikväll. Imorgon hoppas jag att mammas paket med regnjacka och försvarets hudsalva kommer fram. Det hade suttit fint..
Godnatt!
/K
Sen till middag drog jag på förklädet igen (nej inte riktigt men det låter sådär mysigt att säga det) och började på kvällens middag; Limekyckling. Riktigt gott och familjen gillade det också. Det är så mycket roligare att laga mat och baka när andra tycker att man är duktig. Annars blir det lätt att man står där och gör kladdkaka varje gång man ska baka något. I alla fall. Recept för Limekycklingen finns på Arla i alla fall. För er som undrar, typ mamma..
Annars då.. Har kommit ett nytt gäng med svennar hit och det är ju otroligt hur bra man kan ha det med folk som man bara kännt ett kort tag. Alla är så himla goa =) I helgen ska vi förmodligen ut på äventyr. Om inte vädret är all för dåligt (det är regnperiod här nu) så ska vi nog åka till en farm och rida western. Yihaa! Får väl se hur det går. Har alltid haft en känsla av att hästar inte gillar mig. Men vem vet, amerikanska hästar kanske gör det var det någon som sa.
Ser även fram emot att planera sista månaden. Som det ser ut nu så kommer jag få två besök och två resekompanjoner. Helt underbart! Än så länge är planerna lite luddiga och det enda som jag tror är riktigt bestämt är Hawaii med Mia. Det kan ju inte bli annat än bra =)
Satte precis in minneskortet från kameran här i datorn för att lägga in lite nya bilder och visa här på bloggen vad jag har gjort de senaste två veckorna. Men nej, inte en enda bild har jag tagit på 2 veckor. Heja. Så nu får det bli så att jag lägger in bilder på nissarna som kommer och hälsar på i sommar istället. Ja, så får det bli.
Nisse nr 1, Biv, Maj, Maria, Mia, Bäver
Nisse nr 2, Adrian, har tyvärr inga fler namn. Blum kanske...
(bilder lånade av Nisse nr 2)
Det får vara allt för ikväll. Imorgon hoppas jag att mammas paket med regnjacka och försvarets hudsalva kommer fram. Det hade suttit fint..
Godnatt!
/K
Lördag
Lugg..
Death Valley
Ja, jag vet att jag kom hem för mer än en vecka sedan. Men det har inte blivit av att jag bloggat. Men nu så!
Jag och Johanna och 14 andra härliga människor åkte alltså ner till Death Valley i sydöstra Kalifornien för att gå en biologiklass om just Death Valley. Genom denna kursen fick jag och Johanna ihop alla 6 credits vi behöver som au pairer. Vi kör det här i dagsform tror jag...
Dag 1:
Eller dag 2 om man ska vara petig. Men första dagen åkte vi bara bil ungefär.
Dagen påbörjades med campingfrukost bestående av frukt och rostade (!) muffins. Vad är det med amerikaner och brödrostar?? Jaja, det var gott även om jag åt en orostad muffins.
Efter frukost packade vi in oss i bilarna och for iväg. Första stoppet blev en liten körslinga som kallas 20 Mule Team Trail. Hur häftigt som helst. Det såg ut som en öknen med massa små sanddyner bredvid varandra ungefär. Dock var det inte sanddyner utan berg som var uppbyggda av någon slags sandblandad bergart eller nåt. Mjuk sten helt enkelt. Häftigt att se var det. Självklart glömde jag ta foton här. Skit med..
Åkte sedan vidare mot Dantes View där man har utsikt över hela Death Valley nästan. Sjukt häftigt var det. Vi vandrade även upp till toppen och åt lunch där. Helt okej lunch-utsikt ;) Och här kom jag faktsikt ihåg att ta kort.
Utsikt från Dantes View
Nertrillad professor
Susanne undrade varför jag inte kan stå på marken istället. Men hallå, hur kul är det egentligen??
Hajka hajka..
Skakade liiite i benen kan jag meddela
Det var Dantes View det. Nästa stopp var något ställe som jag inte kommer ihåg vad det hette. Men mycket av det var Badlands vilket i stort sätt innebär att inget kan växa där. Var väldigt likt stället vi var på först där jag glömde ta kort så tänk er att även det såg ut ungefär såhär:
Stället...
Au Pairer och BT
Ett till hopp...
Efter detta stället åkte vi vidare mot Badwater. 86 meter under havsnivå, lägsta punkten i Nordamerika, där hela marken är täckt av salt. Självklart smakade vi på marken, man vill ju inte vara feg. Vi spelade även frisbee fram till solen gick ner. Himla kul var det.
Har inga bra bilder härifrån men såhär såg i alla fall marken ut. Salt, salt och salt..
For sedan hemåt, lagade mat och smet sedan iväg till poolen. Ganska skönt att man bor mitt i ingenstans och så finns det pool. Haha. Dock kostade det egentligen 5 dollar men vi lyckades smita in två gånger i alla fall.
Dag 2
Denna dagen blev vi serverade pannkakor till frukost. Helt okej! Dock förstår jag inte det där med Maple Syrup. Inte gott alls faktiskt. Jordgubbssylt ska det vara.
Mätta och glada åkte vi sedan mot Sanddynerna. Kändes som att vara mitt i Sahara ungefär. Inte för att jag har varit där men man kan ju tänka sig. Dock var det inte sand så långt ögat kunde nå utan det var liksom en tydlig gräns mellan sanddynerna och resten av öknen. Och så var vi omringade av berg.
Vi började i vilket fall att vandra. Målet var såklart den högsta toppen som man bara såg långt bort i fjärran. Men det var kul. Dock blir det ju lite två steg fram och ett tillbaka när man går i sand men lite träning har ingen dött av. Tog ca en timme att gå till vårt mål. Hade det inte varit i sand hade det kanske tagit ca en halvtimme. Väl uppe på toppen åt vi lunch och hade även denna dag himla fin utsikt. På vägen ner hade jag och BT som plan att åka sopsäck ner för en brant. Tyvärr gick inte detta lika bra i praktiken som i teorin utan vi grävde mest ner oss själva i sanden istället för att åka uppepå den. Men kul hade vi!
BT, Johanna och Anja
Målet var högsta sandtoppen där långt borta...
Sandvandrarn..
BT kämpar på uppför.. Det är brantare än man tror!
Backträning :)
Ida sa att det var här det spelade in Star Wars. Inte för att jag har sett filmerna men det ser ju lite utomjordiskt ut kanske.
Nästan framme..
På vägen tillbaka blev det lite frisbee-spel igen. Kalasbra i öknen!
När vi kom tillbaka upptäckte vi att vi saknade två av eleverna i klassen. Men som läraren sa, vandrar man i öknen så får man ju räkna med lite spill. Nej, men de kom tillbaka sen så allt gick ju bra.
For sedan vidare till Mosaic Canyon som är en canyon med finslipad sten som är riktigt len. Stenen har också olika lager med olika färger som gör att det ser ut lite som mosaik. Var himla häftigt och jag blev definitivt sugen på att åka till Grand Canyon någon gång.
Början på vandringen och vi stötte på en annan grupp turister. Fick tyvärr ingen bild utan människor med.
Här ser man alla olika lager i berget
Så här kunde det se ut..
Ganska stort och mäktigt
Vi besteg ett litet berg..
..där folk såg så här små ut från var vi stod.
Åkte sedan tillbaka hem och avslutade dagen med delikat taco. Gott efter en lång dag!
Dag 3
Dagen D. Tuffdagen. Dagen vi alla både fruktat och sett fram emot.
Nej, inte riktigt kanske, men tufft skulle det bli. Denna dag skulle vi bestiga Wildrose Peak som ligger ca 3000 meter över havet. Dock började vi inte riktigt från började utan vi hade 1000 höjdmeter att vandra, vilket ändå är ganska mycket. Klädde oss varmt och åkte iväg tidigt. På vägen till vår startpunkt började det bli vitt på marken. SNÖ! Äntligen fick vi se snö efter en vinter här som har varit alldeles för grön. Väl ute ur bilen kunde vi inte låta bli att känna på snön och få lite hemlängtan. Men det fick inte bli långvarit för vi började vandra så snabbt vi kunde. Början av vandringen var som vilken vandring som helst. Det gick framåt och kanske lite uppåt. Sen blev det brantare. Sen blev det ännu lite brantare. Sen blev det mer snö och is. Sen blev det ännu brantare. Vid det här laget brände mjölksyran ganska bra i benen och vi gjorde många stopp. Vid lunch hade vi gått nästan halvvägs och alla var redan ganska trötta tror jag. Men det var bara att fortsätta. Vi började nu se toppen som dock alltid låg lite längre bort än vad man hade hoppats på. Men det var bara att fortsätta. Stannade ofta och vid ett stopp blev det lite snöänglar och snöbollskrig. Sen gnatade vi på lite till. Johanna och jag höll oss i täten. Måste ju visa vad vi svennar går för. Sakta men säkert närmade vi oss toppen och benen skrek åt oss att sluta ungefär. Men det kan man ju inte göra. Sen tillslut var vi såå nära att vi glömde att det var jobbigt. Sista biten sprang vi och vi lyckades med bedriften att vara först upp. Woho! '
Uppe på toppen fanns en loggbok där man kunde skriva en liten hälsning så det gjorde vi såklart. Åt även lunch där uppe i blåsvädret och tog lite härliga foton. Vägen ner gick ganska mycket lättare kan jag lova. Visst var det lite halt men det inträffade inga större olyckor.
Så sammanfattning:
Wildrose Peak
7km upp
1000 meter höjdskillnad
4,5 timme till toppen
7km ner
1000 meter höjdskillnad
1,5 timme ner
Så kan en dag se ut i Death Valley
Tjejerna innan dagens vandring. Piggheten är uppenbar!
Utsikt från startpunkten
Lunchstopp
Utsikt på vägen upp. På ena sidan såg man snötäckta berg (inte riktigt täckta men med snö på) och på andra sidan såg man dalen och öknen
Snö!
Dit upp skulle vi! Här hade vi vandrat i ca 2,5 timme kanske. Så även om det ser nära ut så tog det 2 timmar till att komma upp dit
Uppe!!
Dubbelhopp!
Utsikt från toppen. Dock går det inte att få med på foto hur mäktigt och stort allting är. Men försök tänka stort och mäktigt när ni tittar på bilderna. Det kanske hjälper.
Sen gick vi ner igen och folk somnade nog ganska fort på våra liggunderlag den kvällen.
Dag 4
Havregrynsgröt till frukost sitter aldrig fel. Efter det åkte vi mot den övergivna staden Rhyolite som ligger i Nevada. Tyvärr sov jag hela vägen i bilen så jag missade när vi körde över statgränsen. Så kan det gå. Jag hade ganska höga förhoppningar på denna "spökstad" men tyvärr var det inget att hänga i julgranen. Det var ingen stad längre. Det var lite halva ruiner här och var men hur mycket jag än försökte så kunde jag inte inbilla mig hur detta hade varit en stad med över 10 000 invånare. Så det var ingen wow upplevelse för mig i alla fall. Kunde till och med ha skippat det faktsikt. Själva historien om staden var dock intressant men det hade blivit så mycket bättre om där faktiskt hade varit en övergiven stad. Slänger in några bilder i alla fall..
Hus byggt av flaskor
Kan ni tänka er att detta har varit en stad för 10 000 människor? Nej, inte jag heller..
Efter "spökstaden" åkte vi vidare för att kolla på fiskar. Oj så spännande va? Det som eventuellt kan vara liiite liiite intressant är att det bara finns ett fåtal arter fiskar som lever i öknen. En av arterna finns bara i en speciell källa i Death Valley, The Devils Hole. Den finns inte att hitta någon annanstans i världen förutom i denna källan. Fast nej, det här går inte. Hur mycket jag än försöker så blir inte detta intressant för mig. Jag klarar mig utan 2 cm långa fiskar. Så ja, vad ska man säga om denna dagen. Inte så mycket faktiskt. Jag har haft roligare dagar. Men jag har också haft värre dagar. Så det får duga. Slänger in lite bilder från fiskletandet också..
En källa med knallblått vatten mitt i ingenstans
Nej det får räcka med bilder från fiskletandet. Mer intressant blir det tyvärr inte. Efter att tittat på fiskarna åkte vi hem, åt mat och sov.
Dag 5
Efter att ha blivit lite otaggad från dagen innan så hade jag inga större förhoppningar på dagen. Men den blev helt okej ändå. Först åkte vi till Scotty's Castle som är ett slott mitt i öknen. Det är inte så att det ligger i en stad eller något utan det ligger bara mitt i ingenstans med lite andra småhus runt omkring. Slottet byggdes av ett rikt par på 1930-talet för att frun skulle slippa tälta ungefär. Ligger mycker mer historia runt slottet men det här är ju ingen historieblogg så vill ni veta så googla eller något. Historien är ganska intressant faktsikt. Slottet var i alla fall grymt fint och jag hade gärna bott där!
Vår guide. Så himla skön
Porslinssamling. Nu skulle Monica på Porslinsmuséet bli stolt om hon såg att jag bloggade om porslin
Köksbänk med diskho
Musikrum som hade den fetaste orgeln på länge. Helt galet var häftigt det var. Jag blev nästan sugen på att börja lyssna på klassisk musik
Grinden in till slottet
Scotty's Castle
Efter rundturen på slottet åkte vi mot en krater från en eruption ett antal många år sedan. Dock var vägen dit stängd och man fick inte köra dit. MEN det blåste på ganska bra så barrikaderna hade blåst ner och då kan man ju inte göra annat än att tolka det som att man får köra in på området =) Behöver jag säga att våra lärare var ganska sköna att ha att göra med? Så vi körde i alla fall upp till kratern och fy tusan vad det blåste. Vi kunde liksom luta oss bakåt mot vinden utan att ramla baklänges. Häftigt =)
Johanna och BT
Blåsväder
Det gällde att hålla i sig annars vet man inte vart man kunde hamna..
Ubehebe Crater
Efter att nästan ha blåst iväg upp vid kratern åkte vid för att kolla på en liten bäck typ. Åh vad kul när alla var dyngsura och frös ihjäl. Men vi överlevde det med och tillslut fick vi åka hem och äta lite varm soppa. Dock var det lite halvt översvämningar när vi kom tillbaka till lägret. Vi var de ända som stannat kvar på campingen efter som alla andra var vettiga nog att flytta sina tält till högre höjder. Men det gick bra ändå. allt inne i tältet var torrt och det ända som blev doppat i lera vad kängorna. Så vi klarade oss ganska bra ändå. Och regnet kan ju faktiskt bära med sig något bra. Som det här:
Utsikt från tältet
Jaa, det här mina vänner var Death Valley i stora drag. Vill ni veta mer så fråga. Det var i alla fall en grymt bra resa med sköna människor. Definitivt ett minne för livet :)
Kram Kajsa
Jag och Johanna och 14 andra härliga människor åkte alltså ner till Death Valley i sydöstra Kalifornien för att gå en biologiklass om just Death Valley. Genom denna kursen fick jag och Johanna ihop alla 6 credits vi behöver som au pairer. Vi kör det här i dagsform tror jag...
Dag 1:
Eller dag 2 om man ska vara petig. Men första dagen åkte vi bara bil ungefär.
Dagen påbörjades med campingfrukost bestående av frukt och rostade (!) muffins. Vad är det med amerikaner och brödrostar?? Jaja, det var gott även om jag åt en orostad muffins.
Efter frukost packade vi in oss i bilarna och for iväg. Första stoppet blev en liten körslinga som kallas 20 Mule Team Trail. Hur häftigt som helst. Det såg ut som en öknen med massa små sanddyner bredvid varandra ungefär. Dock var det inte sanddyner utan berg som var uppbyggda av någon slags sandblandad bergart eller nåt. Mjuk sten helt enkelt. Häftigt att se var det. Självklart glömde jag ta foton här. Skit med..
Åkte sedan vidare mot Dantes View där man har utsikt över hela Death Valley nästan. Sjukt häftigt var det. Vi vandrade även upp till toppen och åt lunch där. Helt okej lunch-utsikt ;) Och här kom jag faktsikt ihåg att ta kort.
Utsikt från Dantes View
Nertrillad professor
Susanne undrade varför jag inte kan stå på marken istället. Men hallå, hur kul är det egentligen??
Hajka hajka..
Skakade liiite i benen kan jag meddela
Det var Dantes View det. Nästa stopp var något ställe som jag inte kommer ihåg vad det hette. Men mycket av det var Badlands vilket i stort sätt innebär att inget kan växa där. Var väldigt likt stället vi var på först där jag glömde ta kort så tänk er att även det såg ut ungefär såhär:
Stället...
Au Pairer och BT
Ett till hopp...
Efter detta stället åkte vi vidare mot Badwater. 86 meter under havsnivå, lägsta punkten i Nordamerika, där hela marken är täckt av salt. Självklart smakade vi på marken, man vill ju inte vara feg. Vi spelade även frisbee fram till solen gick ner. Himla kul var det.
Har inga bra bilder härifrån men såhär såg i alla fall marken ut. Salt, salt och salt..
For sedan hemåt, lagade mat och smet sedan iväg till poolen. Ganska skönt att man bor mitt i ingenstans och så finns det pool. Haha. Dock kostade det egentligen 5 dollar men vi lyckades smita in två gånger i alla fall.
Dag 2
Denna dagen blev vi serverade pannkakor till frukost. Helt okej! Dock förstår jag inte det där med Maple Syrup. Inte gott alls faktiskt. Jordgubbssylt ska det vara.
Mätta och glada åkte vi sedan mot Sanddynerna. Kändes som att vara mitt i Sahara ungefär. Inte för att jag har varit där men man kan ju tänka sig. Dock var det inte sand så långt ögat kunde nå utan det var liksom en tydlig gräns mellan sanddynerna och resten av öknen. Och så var vi omringade av berg.
Vi började i vilket fall att vandra. Målet var såklart den högsta toppen som man bara såg långt bort i fjärran. Men det var kul. Dock blir det ju lite två steg fram och ett tillbaka när man går i sand men lite träning har ingen dött av. Tog ca en timme att gå till vårt mål. Hade det inte varit i sand hade det kanske tagit ca en halvtimme. Väl uppe på toppen åt vi lunch och hade även denna dag himla fin utsikt. På vägen ner hade jag och BT som plan att åka sopsäck ner för en brant. Tyvärr gick inte detta lika bra i praktiken som i teorin utan vi grävde mest ner oss själva i sanden istället för att åka uppepå den. Men kul hade vi!
BT, Johanna och Anja
Målet var högsta sandtoppen där långt borta...
Sandvandrarn..
BT kämpar på uppför.. Det är brantare än man tror!
Backträning :)
Ida sa att det var här det spelade in Star Wars. Inte för att jag har sett filmerna men det ser ju lite utomjordiskt ut kanske.
Nästan framme..
På vägen tillbaka blev det lite frisbee-spel igen. Kalasbra i öknen!
När vi kom tillbaka upptäckte vi att vi saknade två av eleverna i klassen. Men som läraren sa, vandrar man i öknen så får man ju räkna med lite spill. Nej, men de kom tillbaka sen så allt gick ju bra.
For sedan vidare till Mosaic Canyon som är en canyon med finslipad sten som är riktigt len. Stenen har också olika lager med olika färger som gör att det ser ut lite som mosaik. Var himla häftigt och jag blev definitivt sugen på att åka till Grand Canyon någon gång.
Början på vandringen och vi stötte på en annan grupp turister. Fick tyvärr ingen bild utan människor med.
Här ser man alla olika lager i berget
Så här kunde det se ut..
Ganska stort och mäktigt
Vi besteg ett litet berg..
..där folk såg så här små ut från var vi stod.
Åkte sedan tillbaka hem och avslutade dagen med delikat taco. Gott efter en lång dag!
Dag 3
Dagen D. Tuffdagen. Dagen vi alla både fruktat och sett fram emot.
Nej, inte riktigt kanske, men tufft skulle det bli. Denna dag skulle vi bestiga Wildrose Peak som ligger ca 3000 meter över havet. Dock började vi inte riktigt från började utan vi hade 1000 höjdmeter att vandra, vilket ändå är ganska mycket. Klädde oss varmt och åkte iväg tidigt. På vägen till vår startpunkt började det bli vitt på marken. SNÖ! Äntligen fick vi se snö efter en vinter här som har varit alldeles för grön. Väl ute ur bilen kunde vi inte låta bli att känna på snön och få lite hemlängtan. Men det fick inte bli långvarit för vi började vandra så snabbt vi kunde. Början av vandringen var som vilken vandring som helst. Det gick framåt och kanske lite uppåt. Sen blev det brantare. Sen blev det ännu lite brantare. Sen blev det mer snö och is. Sen blev det ännu brantare. Vid det här laget brände mjölksyran ganska bra i benen och vi gjorde många stopp. Vid lunch hade vi gått nästan halvvägs och alla var redan ganska trötta tror jag. Men det var bara att fortsätta. Vi började nu se toppen som dock alltid låg lite längre bort än vad man hade hoppats på. Men det var bara att fortsätta. Stannade ofta och vid ett stopp blev det lite snöänglar och snöbollskrig. Sen gnatade vi på lite till. Johanna och jag höll oss i täten. Måste ju visa vad vi svennar går för. Sakta men säkert närmade vi oss toppen och benen skrek åt oss att sluta ungefär. Men det kan man ju inte göra. Sen tillslut var vi såå nära att vi glömde att det var jobbigt. Sista biten sprang vi och vi lyckades med bedriften att vara först upp. Woho! '
Uppe på toppen fanns en loggbok där man kunde skriva en liten hälsning så det gjorde vi såklart. Åt även lunch där uppe i blåsvädret och tog lite härliga foton. Vägen ner gick ganska mycket lättare kan jag lova. Visst var det lite halt men det inträffade inga större olyckor.
Så sammanfattning:
Wildrose Peak
7km upp
1000 meter höjdskillnad
4,5 timme till toppen
7km ner
1000 meter höjdskillnad
1,5 timme ner
Så kan en dag se ut i Death Valley
Tjejerna innan dagens vandring. Piggheten är uppenbar!
Utsikt från startpunkten
Lunchstopp
Utsikt på vägen upp. På ena sidan såg man snötäckta berg (inte riktigt täckta men med snö på) och på andra sidan såg man dalen och öknen
Snö!
Dit upp skulle vi! Här hade vi vandrat i ca 2,5 timme kanske. Så även om det ser nära ut så tog det 2 timmar till att komma upp dit
Uppe!!
Dubbelhopp!
Utsikt från toppen. Dock går det inte att få med på foto hur mäktigt och stort allting är. Men försök tänka stort och mäktigt när ni tittar på bilderna. Det kanske hjälper.
Sen gick vi ner igen och folk somnade nog ganska fort på våra liggunderlag den kvällen.
Dag 4
Havregrynsgröt till frukost sitter aldrig fel. Efter det åkte vi mot den övergivna staden Rhyolite som ligger i Nevada. Tyvärr sov jag hela vägen i bilen så jag missade när vi körde över statgränsen. Så kan det gå. Jag hade ganska höga förhoppningar på denna "spökstad" men tyvärr var det inget att hänga i julgranen. Det var ingen stad längre. Det var lite halva ruiner här och var men hur mycket jag än försökte så kunde jag inte inbilla mig hur detta hade varit en stad med över 10 000 invånare. Så det var ingen wow upplevelse för mig i alla fall. Kunde till och med ha skippat det faktsikt. Själva historien om staden var dock intressant men det hade blivit så mycket bättre om där faktiskt hade varit en övergiven stad. Slänger in några bilder i alla fall..
Hus byggt av flaskor
Kan ni tänka er att detta har varit en stad för 10 000 människor? Nej, inte jag heller..
Efter "spökstaden" åkte vi vidare för att kolla på fiskar. Oj så spännande va? Det som eventuellt kan vara liiite liiite intressant är att det bara finns ett fåtal arter fiskar som lever i öknen. En av arterna finns bara i en speciell källa i Death Valley, The Devils Hole. Den finns inte att hitta någon annanstans i världen förutom i denna källan. Fast nej, det här går inte. Hur mycket jag än försöker så blir inte detta intressant för mig. Jag klarar mig utan 2 cm långa fiskar. Så ja, vad ska man säga om denna dagen. Inte så mycket faktiskt. Jag har haft roligare dagar. Men jag har också haft värre dagar. Så det får duga. Slänger in lite bilder från fiskletandet också..
En källa med knallblått vatten mitt i ingenstans
Nej det får räcka med bilder från fiskletandet. Mer intressant blir det tyvärr inte. Efter att tittat på fiskarna åkte vi hem, åt mat och sov.
Dag 5
Efter att ha blivit lite otaggad från dagen innan så hade jag inga större förhoppningar på dagen. Men den blev helt okej ändå. Först åkte vi till Scotty's Castle som är ett slott mitt i öknen. Det är inte så att det ligger i en stad eller något utan det ligger bara mitt i ingenstans med lite andra småhus runt omkring. Slottet byggdes av ett rikt par på 1930-talet för att frun skulle slippa tälta ungefär. Ligger mycker mer historia runt slottet men det här är ju ingen historieblogg så vill ni veta så googla eller något. Historien är ganska intressant faktsikt. Slottet var i alla fall grymt fint och jag hade gärna bott där!
Vår guide. Så himla skön
Porslinssamling. Nu skulle Monica på Porslinsmuséet bli stolt om hon såg att jag bloggade om porslin
Köksbänk med diskho
Musikrum som hade den fetaste orgeln på länge. Helt galet var häftigt det var. Jag blev nästan sugen på att börja lyssna på klassisk musik
Grinden in till slottet
Scotty's Castle
Efter rundturen på slottet åkte vi mot en krater från en eruption ett antal många år sedan. Dock var vägen dit stängd och man fick inte köra dit. MEN det blåste på ganska bra så barrikaderna hade blåst ner och då kan man ju inte göra annat än att tolka det som att man får köra in på området =) Behöver jag säga att våra lärare var ganska sköna att ha att göra med? Så vi körde i alla fall upp till kratern och fy tusan vad det blåste. Vi kunde liksom luta oss bakåt mot vinden utan att ramla baklänges. Häftigt =)
Johanna och BT
Blåsväder
Det gällde att hålla i sig annars vet man inte vart man kunde hamna..
Ubehebe Crater
Efter att nästan ha blåst iväg upp vid kratern åkte vid för att kolla på en liten bäck typ. Åh vad kul när alla var dyngsura och frös ihjäl. Men vi överlevde det med och tillslut fick vi åka hem och äta lite varm soppa. Dock var det lite halvt översvämningar när vi kom tillbaka till lägret. Vi var de ända som stannat kvar på campingen efter som alla andra var vettiga nog att flytta sina tält till högre höjder. Men det gick bra ändå. allt inne i tältet var torrt och det ända som blev doppat i lera vad kängorna. Så vi klarade oss ganska bra ändå. Och regnet kan ju faktiskt bära med sig något bra. Som det här:
Utsikt från tältet
Jaa, det här mina vänner var Death Valley i stora drag. Vill ni veta mer så fråga. Det var i alla fall en grymt bra resa med sköna människor. Definitivt ett minne för livet :)
Kram Kajsa
Öken
Imorgon åker jag och Johanna ner till Death Valley för att hajka och för att tjäna våra credits. Kommer bli grymt och vi är taggade! Bloggar när jag kommer hem igen. Förhoppningsvis med en kamera fylld med coola bilder.
PS. på torsdag 14/1 fyller min fina Maj år men jag kan tyvärr inte gratta då. Så därför säger jag GRATTIS nu och hoppas att du får världens bästa födelsedag! Puss
PS. på torsdag 14/1 fyller min fina Maj år men jag kan tyvärr inte gratta då. Så därför säger jag GRATTIS nu och hoppas att du får världens bästa födelsedag! Puss
Earthquake numero två
Vi fick ett till litet jordskalv idag. Dock var detta ännu mindre än igår men det kändes mer tyckte jag. En stund efter skalvet ringde värdpappan och gick igenom vad jag skulle göra om det blev en stor jordbävning. Det innebar ungefär att sitta still under ett bord i minst en timme. Woho. Så man kanske skulle ha lite aktiviteter och kortspel i fickorna de närmsta dagar bara för att inte bli helt uttråkad om något skulle hända. De förväntar sig tydligen fler skalv här. Vi får väl se. Lite spännande är det faktsikt. Men så ska man väl inte tänka kanske. Men dryg svensk som jag är så kan jag inte hjälpa mig själv. Jag VILL nästan vara med om det faktiskt. Hemska, hemska jag...
PS
Ska fixa bloggen. Blev lite trött och epileptisk av det hysteriskt blommiga och gröna. Jag jobbar på det...
Skakigt
Idag var det tydligen jordbävning här. Inte så kraftig dock. Jag och värdmorsan undrade mest varför dörren skakade. Vi kom fram till att det var spöken. Fick höra på radion sen att det tydligen var jordbävning. Kan berätta att den i Skåne förra året var värre. Så mer spännande än så blir det inte.
Tack och hej!
Tack och hej!
Jul & Nyår
Kanske skulle uppdatera här. Har varit lite glest på sistone.
1. Jul!
Vaknade på julafton och det kändes inte alls som julafton. Inte för att det har gjort det de senaste 7 åren men ändå. Det var ännu mindre julkänsla i år. Hade i alla fall ställt klockan på 7 för att skypa med mamma och mormor. Mormor såg mest förvånad ut och sa inte så mycket men det var trevligt i alla fall. Öppnade lite julklappar hemifrån. Fick bland annat Kenny Starfighter filmen(awesome!), en STOR svensk flagga, skumtomtar (som om jag behövde mer), mysstrumpor, estrella dip och lite annat smått och gott. Tack så mycket!
Vid lunch åkte jag till Johanna för att fixa risgrynsgröt att äta och för att förbereda för kvällen. Lite senare kom Vickan och ännu lite senare kom Mickis, haha ;) Vi började med middagen och sedan blev det massa prat och flum. Avrundade kvällen med Elf och singstar. En väldigt mysig julafton även om den var annorlunda. Tack tjejer!
När jag kom hem mitt i natten väntade ett paket från älskade Mia! Fick så himla fina grejer och massa gott godis. Tack fina du! Snart kommer du hit :D
På juldagen väckte ungarna mig halvsju och sa att tomten hade varit här. Vi gick till granen och oj vad mycket paket! Här öppnar man alla paket på morgonen och det är bara familjen som gör det. Plus au pair i detta fallet.. Barnen fick sjukt mycket julklappar och även jag fick en hel del. Det hade jag inte räknat med. Fick pyjamas från Victoria’s secret , tre tröjor från Michigan Wolverines, muffinsformar, SvampBob CD (Woho!) och pengar. Har så himla gullig familj =)
Resten av dagen var det lek med julklappar och fram emot eftermiddagen åkte vi till mormorn och morfarn (där vi bodde innan). Alla fixade med mat och grejer och det blev även lite mer julklappar. Fick pepsi av mormorn och morfarn och en klädrulle av hundarna. De andra i familjen fick julklappar från bland annat Gud och Jungfru Maria, haha =)
På kvällen blev det sedan mat, massa mat. Gott var det! På julbordet kunde man bland annat hitta rostbiff, gröna bönor-gratäng, brysselkål, janssons frestelse och kanelbullar. Köttbullarna som jag hade gjort hade tydligen lagts på snackbordet tillsammans med chipsen så de såg jag inte röken av.
Blev en trevlig kväll med god mat och trevliga värd-släktingar. God jul liksom.
2. Nyår!
Los Angeles med Mickis! Kan ju liksom inte floppa. Dock är det svårt att beskriva i ord hur vi hade det så jag kör lite punktform och bildstorm istället.
Saker vi såg:
· The OC Baitshop (där de håller alla konserter i serien)
· Walk of fame, Hallywood
· Hollywood-skylten
· Svampbob
· Elvis
· Michael Jackson
· Shrek
· Drogade människor
· Surfare
Saker vi gjorde:
· Åt frukost på piren med utsikten av vältränade surfare och hela Stilla havet
· Fikade på OC-caféet
· Köpte SvampBob-handduk
· Drack öl med tyskar och australienare
· Delade rum med 6 olika personer på 3 nätter
· Filmade allt och alla
· Var i Hollywood
· Gick till psychic i Hollywood och fick reda på vår framtid
· Hade djupa samtal
· Var på Universal Studios
· Firade nyår på USA’s minsta bar
· Festade med sköna människor, de flesta från Australien
· Träffade svenskar på världens minsta bar
· Åkte till Hollywood igen
· Gjorde Shrek sur
· Åkte på turist-tur och kollade på massa kändishem
· Skaffade årskort på Universal Studios
· Köpte SvampBob souvenirer
· Körde bil
· Tatuering på LA Ink (Mickis, inte jag, Lugn mamma)
Kändisar vi såg:
· SvampBob
· Shrek
· Elizabeth Reaser (Esme i Twilight)
· Kändisar som vi inte kände igen från Heroes, CSI Miami och CSI NY
· Dudsen på LA Ink
Bildstorm:
Morgonpromenad
Frukostutsikt
The Bait shop
Piren från OC
Caféet från OC
Psychic
Tänker alltid på Scrubs när jag ser namnet på detta bandet
"Fyy faaan vad jävla liten stjärna. Här skulle Paul aldrig få plats!"
(för er som inte fattar: http://www.youtube.com/watch?v=dzhpQF9Cz9k )
nyårsfirande! Folk från Australien
Fler folk från aus
Universal Studios
Best moment ever!
Staden Grandview från Ghost whisperer
4 små retards
Krustyland!
Women in yellow. (förberedda för Jurassic Park riden)
Hej då, Universal!
Universal Studios City by night
Frukost på stranden
Frukostutsikt nr 2
Orlando Blooms brevlåda
I saw the sign...
Snyggaste tour-bilen nånsin..
Huset från Body Guard
Dr Phils hus
Huset från Fresh Prince
Coolt hus i Beverly Hills
LA Ink
Mickis på väg att bli gaddad
Nej nu får det räcka. Där har ni min jul och mitt nyår. Nyår var bäst.
Godnatt!
/K
Los Angeles
Blogguppdatering har väl inte varit prio ett på sistone direkt. Har hållt på för fullt med att fira jul och planera nyår. Nu är i alla fall planerna klirrade och om en kvart ungefär styr jag och Mickis kosan mot LA. Kommer bli grymt och oförglömligt.
Uppdaterar när jag kommer hem igen.
Gott nytt år!!
Uppdaterar när jag kommer hem igen.
Gott nytt år!!
Julafton
God jul!
Sitter här och fixar och trixar lite. I morse öppnade jag alla julklappar hemifrån. Tack så jättemycket! Fick en megastor svensk flagga som definitvt ska med på hockeymatcher och liknande. Måste ju visa vart vi kommer ifrån.
Nu ska jag snart iväg till Johanna där vi ska äta julgröt till lunch. Sedan kommer de andra små nissarna och så blir det julmys för fulla muggar. Kommer bli himla bra tror jag :)
God jul på er alla!
Kram Kajsa
Sitter här och fixar och trixar lite. I morse öppnade jag alla julklappar hemifrån. Tack så jättemycket! Fick en megastor svensk flagga som definitvt ska med på hockeymatcher och liknande. Måste ju visa vart vi kommer ifrån.
Nu ska jag snart iväg till Johanna där vi ska äta julgröt till lunch. Sedan kommer de andra små nissarna och så blir det julmys för fulla muggar. Kommer bli himla bra tror jag :)
God jul på er alla!
Kram Kajsa
Tack, danke, Thank you!
Tack Isac och Jennie! Antar att det egentligen skulle öppnas på torsdag men posten/tullen hade redat öppnat det åt mig. Tur att det inte var en bomb. Men tack tack tack och god jul på er :) Kram!
SF och Spindelskräck
Igår åkte jag och Johanna in till San Francisco för att shoppa lite. Efter att ha varit sängliggande en hel vecka var det ganska skönt att komma ut lite. Tog i alla fall tåget in och började promenixa till Westfield gallerian. Har aldrig varit där innan men Johanna sa att det var något alldeles extra. Och visst var det så. Det är en galet stor galleria där de definitivt har satsat på juldekorationer. Så här ser det ut vid mitten av gallerian:
Efter ett tag blev vi såklart hungriga, det är ju mig och Johanna vi pratar om här. Gick först ner på bottenvåningen där alla matställen finns men där var smockat med folk. Så vi traskade till Macy's-huset istället och Cheesecake Factory. Där var det tyvärr kö i över en timme och det var vi alldeles för hungriga för. Så vi gick till ett coolt ställe som heter Mel's som är som en restaurang såg ut på 50-talet i USA. God mat, jukebox och så banana split till efterrätt. Vi var väldigt nöjda när vi gick därifrån.
Gick sedan in på Forever 21 bara för att det känns som ett måste och vem ser vi där om inte Blondinbella. Alldeles bitter såg hon ut så vi höll oss undan. Hur som haver. 7 st diadem senare gick vi därifrån och hoppade på första buss till tåget och åkte sedan hem. Väl hemma i Mountain View drog vi till Target och flummade loss rejält. Stod bland annat och diskuterade med en kvinna hur svårt det är att välja deodorant. Haha. Jag måste lära mig att hålla tyst när jag är trött. Ännu fattigare gick vi till bilen och åkte sedan hem.
Väl hemma bestämde jag mig för att kolla på film och valet föll på The Green Mile som Johanna hade rekomenderat. Och gud vilken bra film. Se den! Väldigt sorglig men väldigt bra.
Hur som helst. Satt och lipade sista halvtimmen av filmen och var på ganska dåligt humör när jag väl skulle sova. Inte blir det bättre av att när jag vänder mig om så möts jag av den största spindeln jag har sett sedan jag kom hit. Han bara satt där för att jävlas och jag vågade knappt öppna dörren ifall han skulle röra på sig. Sprang till slut ut och började leta efter flugsmällan. Hittar så klart inte den och går in till mitt rum igen och överväger mina möjligheter. Hittade en fet tidning som säkert hade plattat till den jäkeln ordentligt. Problemet var bara att då var jag ju tvungen att komma nära monstret för att kunna mörda det. La ner den idén och tog kort på spindeln istället. Tog min ena joggingsko och tänkte att jag kunde kasta den på monstret. Men om jag missar då? Och spindeln springer iväg? Nej, ingen bra idé. Satte mig vid facebook istället och sökte hjälp. Såg sedan dammsugarn i ögonvrån och tänkte att det borde ju funka. Kom även på att ena dottern har rummet intill mig och hade eventuellt vaknat av dammsugande kl 2 på natten. Men skit samma faktiskt. Min överlevnad var viktigare. Så på med dammsugarn, ta en djupt andetag och sedan var det slut med spindeln. Adios, gone, borta. Har nog aldrig haft en sådan adrenalinkick och skakat så mycket. Stannade uppe en timme till innan jag kunde somna. Men allt löste sig i alla fall. Här får ni en bild på den jäkeln (mamma du bör kanske inte kolla på den bilen ifall du fortfarande vill komma hit och hälsa på):
Monster!
Nu ska jag kolla på en film och efter det blir det förhoppningsvis ett spindelfritt godnatt!
/ K
Efter ett tag blev vi såklart hungriga, det är ju mig och Johanna vi pratar om här. Gick först ner på bottenvåningen där alla matställen finns men där var smockat med folk. Så vi traskade till Macy's-huset istället och Cheesecake Factory. Där var det tyvärr kö i över en timme och det var vi alldeles för hungriga för. Så vi gick till ett coolt ställe som heter Mel's som är som en restaurang såg ut på 50-talet i USA. God mat, jukebox och så banana split till efterrätt. Vi var väldigt nöjda när vi gick därifrån.
Gick sedan in på Forever 21 bara för att det känns som ett måste och vem ser vi där om inte Blondinbella. Alldeles bitter såg hon ut så vi höll oss undan. Hur som haver. 7 st diadem senare gick vi därifrån och hoppade på första buss till tåget och åkte sedan hem. Väl hemma i Mountain View drog vi till Target och flummade loss rejält. Stod bland annat och diskuterade med en kvinna hur svårt det är att välja deodorant. Haha. Jag måste lära mig att hålla tyst när jag är trött. Ännu fattigare gick vi till bilen och åkte sedan hem.
Väl hemma bestämde jag mig för att kolla på film och valet föll på The Green Mile som Johanna hade rekomenderat. Och gud vilken bra film. Se den! Väldigt sorglig men väldigt bra.
Hur som helst. Satt och lipade sista halvtimmen av filmen och var på ganska dåligt humör när jag väl skulle sova. Inte blir det bättre av att när jag vänder mig om så möts jag av den största spindeln jag har sett sedan jag kom hit. Han bara satt där för att jävlas och jag vågade knappt öppna dörren ifall han skulle röra på sig. Sprang till slut ut och började leta efter flugsmällan. Hittar så klart inte den och går in till mitt rum igen och överväger mina möjligheter. Hittade en fet tidning som säkert hade plattat till den jäkeln ordentligt. Problemet var bara att då var jag ju tvungen att komma nära monstret för att kunna mörda det. La ner den idén och tog kort på spindeln istället. Tog min ena joggingsko och tänkte att jag kunde kasta den på monstret. Men om jag missar då? Och spindeln springer iväg? Nej, ingen bra idé. Satte mig vid facebook istället och sökte hjälp. Såg sedan dammsugarn i ögonvrån och tänkte att det borde ju funka. Kom även på att ena dottern har rummet intill mig och hade eventuellt vaknat av dammsugande kl 2 på natten. Men skit samma faktiskt. Min överlevnad var viktigare. Så på med dammsugarn, ta en djupt andetag och sedan var det slut med spindeln. Adios, gone, borta. Har nog aldrig haft en sådan adrenalinkick och skakat så mycket. Stannade uppe en timme till innan jag kunde somna. Men allt löste sig i alla fall. Här får ni en bild på den jäkeln (mamma du bör kanske inte kolla på den bilen ifall du fortfarande vill komma hit och hälsa på):
Monster!
Nu ska jag kolla på en film och efter det blir det förhoppningsvis ett spindelfritt godnatt!
/ K
fake!
Trailern kan ju faktiskt vara fake som Mickis påpekade. Tack! Jag hoppas det...
Titanic 2?
Såg precis trailern till Titanic 2. Är det ett skämt? Enligt den ska Jack ha legat fryst i nästan 100 år och sedan vaknar han och lever som vanligt. Nej det här är alldeles för flummigt och jag blir nästan upprörd. Titanic var en kärlekshistoria och tragedi. Då kan inte uppföljaren vara en jäkla science fiction med massa specialeffekter. Det funkar inte. Filmen kommer bli en flopp, punkt slut.
Här har ni trailern förresten. Titta och gråt...
Här har ni trailern förresten. Titta och gråt...
