Death Valley
Ja, jag vet att jag kom hem för mer än en vecka sedan. Men det har inte blivit av att jag bloggat. Men nu så!
Jag och Johanna och 14 andra härliga människor åkte alltså ner till Death Valley i sydöstra Kalifornien för att gå en biologiklass om just Death Valley. Genom denna kursen fick jag och Johanna ihop alla 6 credits vi behöver som au pairer. Vi kör det här i dagsform tror jag...
Dag 1:
Eller dag 2 om man ska vara petig. Men första dagen åkte vi bara bil ungefär.
Dagen påbörjades med campingfrukost bestående av frukt och rostade (!) muffins. Vad är det med amerikaner och brödrostar?? Jaja, det var gott även om jag åt en orostad muffins.
Efter frukost packade vi in oss i bilarna och for iväg. Första stoppet blev en liten körslinga som kallas 20 Mule Team Trail. Hur häftigt som helst. Det såg ut som en öknen med massa små sanddyner bredvid varandra ungefär. Dock var det inte sanddyner utan berg som var uppbyggda av någon slags sandblandad bergart eller nåt. Mjuk sten helt enkelt. Häftigt att se var det. Självklart glömde jag ta foton här. Skit med..
Åkte sedan vidare mot Dantes View där man har utsikt över hela Death Valley nästan. Sjukt häftigt var det. Vi vandrade även upp till toppen och åt lunch där. Helt okej lunch-utsikt ;) Och här kom jag faktsikt ihåg att ta kort.
Utsikt från Dantes View
Nertrillad professor
Susanne undrade varför jag inte kan stå på marken istället. Men hallå, hur kul är det egentligen??
Hajka hajka..
Skakade liiite i benen kan jag meddela
Det var Dantes View det. Nästa stopp var något ställe som jag inte kommer ihåg vad det hette. Men mycket av det var Badlands vilket i stort sätt innebär att inget kan växa där. Var väldigt likt stället vi var på först där jag glömde ta kort så tänk er att även det såg ut ungefär såhär:
Stället...
Au Pairer och BT
Ett till hopp...
Efter detta stället åkte vi vidare mot Badwater. 86 meter under havsnivå, lägsta punkten i Nordamerika, där hela marken är täckt av salt. Självklart smakade vi på marken, man vill ju inte vara feg. Vi spelade även frisbee fram till solen gick ner. Himla kul var det.
Har inga bra bilder härifrån men såhär såg i alla fall marken ut. Salt, salt och salt..
For sedan hemåt, lagade mat och smet sedan iväg till poolen. Ganska skönt att man bor mitt i ingenstans och så finns det pool. Haha. Dock kostade det egentligen 5 dollar men vi lyckades smita in två gånger i alla fall.
Dag 2
Denna dagen blev vi serverade pannkakor till frukost. Helt okej! Dock förstår jag inte det där med Maple Syrup. Inte gott alls faktiskt. Jordgubbssylt ska det vara.
Mätta och glada åkte vi sedan mot Sanddynerna. Kändes som att vara mitt i Sahara ungefär. Inte för att jag har varit där men man kan ju tänka sig. Dock var det inte sand så långt ögat kunde nå utan det var liksom en tydlig gräns mellan sanddynerna och resten av öknen. Och så var vi omringade av berg.
Vi började i vilket fall att vandra. Målet var såklart den högsta toppen som man bara såg långt bort i fjärran. Men det var kul. Dock blir det ju lite två steg fram och ett tillbaka när man går i sand men lite träning har ingen dött av. Tog ca en timme att gå till vårt mål. Hade det inte varit i sand hade det kanske tagit ca en halvtimme. Väl uppe på toppen åt vi lunch och hade även denna dag himla fin utsikt. På vägen ner hade jag och BT som plan att åka sopsäck ner för en brant. Tyvärr gick inte detta lika bra i praktiken som i teorin utan vi grävde mest ner oss själva i sanden istället för att åka uppepå den. Men kul hade vi!
BT, Johanna och Anja
Målet var högsta sandtoppen där långt borta...
Sandvandrarn..
BT kämpar på uppför.. Det är brantare än man tror!
Backträning :)
Ida sa att det var här det spelade in Star Wars. Inte för att jag har sett filmerna men det ser ju lite utomjordiskt ut kanske.
Nästan framme..
På vägen tillbaka blev det lite frisbee-spel igen. Kalasbra i öknen!
När vi kom tillbaka upptäckte vi att vi saknade två av eleverna i klassen. Men som läraren sa, vandrar man i öknen så får man ju räkna med lite spill. Nej, men de kom tillbaka sen så allt gick ju bra.
For sedan vidare till Mosaic Canyon som är en canyon med finslipad sten som är riktigt len. Stenen har också olika lager med olika färger som gör att det ser ut lite som mosaik. Var himla häftigt och jag blev definitivt sugen på att åka till Grand Canyon någon gång.
Början på vandringen och vi stötte på en annan grupp turister. Fick tyvärr ingen bild utan människor med.
Här ser man alla olika lager i berget
Så här kunde det se ut..
Ganska stort och mäktigt
Vi besteg ett litet berg..
..där folk såg så här små ut från var vi stod.
Åkte sedan tillbaka hem och avslutade dagen med delikat taco. Gott efter en lång dag!
Dag 3
Dagen D. Tuffdagen. Dagen vi alla både fruktat och sett fram emot.
Nej, inte riktigt kanske, men tufft skulle det bli. Denna dag skulle vi bestiga Wildrose Peak som ligger ca 3000 meter över havet. Dock började vi inte riktigt från började utan vi hade 1000 höjdmeter att vandra, vilket ändå är ganska mycket. Klädde oss varmt och åkte iväg tidigt. På vägen till vår startpunkt började det bli vitt på marken. SNÖ! Äntligen fick vi se snö efter en vinter här som har varit alldeles för grön. Väl ute ur bilen kunde vi inte låta bli att känna på snön och få lite hemlängtan. Men det fick inte bli långvarit för vi började vandra så snabbt vi kunde. Början av vandringen var som vilken vandring som helst. Det gick framåt och kanske lite uppåt. Sen blev det brantare. Sen blev det ännu lite brantare. Sen blev det mer snö och is. Sen blev det ännu brantare. Vid det här laget brände mjölksyran ganska bra i benen och vi gjorde många stopp. Vid lunch hade vi gått nästan halvvägs och alla var redan ganska trötta tror jag. Men det var bara att fortsätta. Vi började nu se toppen som dock alltid låg lite längre bort än vad man hade hoppats på. Men det var bara att fortsätta. Stannade ofta och vid ett stopp blev det lite snöänglar och snöbollskrig. Sen gnatade vi på lite till. Johanna och jag höll oss i täten. Måste ju visa vad vi svennar går för. Sakta men säkert närmade vi oss toppen och benen skrek åt oss att sluta ungefär. Men det kan man ju inte göra. Sen tillslut var vi såå nära att vi glömde att det var jobbigt. Sista biten sprang vi och vi lyckades med bedriften att vara först upp. Woho! '
Uppe på toppen fanns en loggbok där man kunde skriva en liten hälsning så det gjorde vi såklart. Åt även lunch där uppe i blåsvädret och tog lite härliga foton. Vägen ner gick ganska mycket lättare kan jag lova. Visst var det lite halt men det inträffade inga större olyckor.
Så sammanfattning:
Wildrose Peak
7km upp
1000 meter höjdskillnad
4,5 timme till toppen
7km ner
1000 meter höjdskillnad
1,5 timme ner
Så kan en dag se ut i Death Valley
Tjejerna innan dagens vandring. Piggheten är uppenbar!
Utsikt från startpunkten
Lunchstopp
Utsikt på vägen upp. På ena sidan såg man snötäckta berg (inte riktigt täckta men med snö på) och på andra sidan såg man dalen och öknen
Snö!
Dit upp skulle vi! Här hade vi vandrat i ca 2,5 timme kanske. Så även om det ser nära ut så tog det 2 timmar till att komma upp dit
Uppe!!
Dubbelhopp!
Utsikt från toppen. Dock går det inte att få med på foto hur mäktigt och stort allting är. Men försök tänka stort och mäktigt när ni tittar på bilderna. Det kanske hjälper.
Sen gick vi ner igen och folk somnade nog ganska fort på våra liggunderlag den kvällen.
Dag 4
Havregrynsgröt till frukost sitter aldrig fel. Efter det åkte vi mot den övergivna staden Rhyolite som ligger i Nevada. Tyvärr sov jag hela vägen i bilen så jag missade när vi körde över statgränsen. Så kan det gå. Jag hade ganska höga förhoppningar på denna "spökstad" men tyvärr var det inget att hänga i julgranen. Det var ingen stad längre. Det var lite halva ruiner här och var men hur mycket jag än försökte så kunde jag inte inbilla mig hur detta hade varit en stad med över 10 000 invånare. Så det var ingen wow upplevelse för mig i alla fall. Kunde till och med ha skippat det faktsikt. Själva historien om staden var dock intressant men det hade blivit så mycket bättre om där faktiskt hade varit en övergiven stad. Slänger in några bilder i alla fall..
Hus byggt av flaskor
Kan ni tänka er att detta har varit en stad för 10 000 människor? Nej, inte jag heller..
Efter "spökstaden" åkte vi vidare för att kolla på fiskar. Oj så spännande va? Det som eventuellt kan vara liiite liiite intressant är att det bara finns ett fåtal arter fiskar som lever i öknen. En av arterna finns bara i en speciell källa i Death Valley, The Devils Hole. Den finns inte att hitta någon annanstans i världen förutom i denna källan. Fast nej, det här går inte. Hur mycket jag än försöker så blir inte detta intressant för mig. Jag klarar mig utan 2 cm långa fiskar. Så ja, vad ska man säga om denna dagen. Inte så mycket faktiskt. Jag har haft roligare dagar. Men jag har också haft värre dagar. Så det får duga. Slänger in lite bilder från fiskletandet också..
En källa med knallblått vatten mitt i ingenstans
Nej det får räcka med bilder från fiskletandet. Mer intressant blir det tyvärr inte. Efter att tittat på fiskarna åkte vi hem, åt mat och sov.
Dag 5
Efter att ha blivit lite otaggad från dagen innan så hade jag inga större förhoppningar på dagen. Men den blev helt okej ändå. Först åkte vi till Scotty's Castle som är ett slott mitt i öknen. Det är inte så att det ligger i en stad eller något utan det ligger bara mitt i ingenstans med lite andra småhus runt omkring. Slottet byggdes av ett rikt par på 1930-talet för att frun skulle slippa tälta ungefär. Ligger mycker mer historia runt slottet men det här är ju ingen historieblogg så vill ni veta så googla eller något. Historien är ganska intressant faktsikt. Slottet var i alla fall grymt fint och jag hade gärna bott där!
Vår guide. Så himla skön
Porslinssamling. Nu skulle Monica på Porslinsmuséet bli stolt om hon såg att jag bloggade om porslin
Köksbänk med diskho
Musikrum som hade den fetaste orgeln på länge. Helt galet var häftigt det var. Jag blev nästan sugen på att börja lyssna på klassisk musik
Grinden in till slottet
Scotty's Castle
Efter rundturen på slottet åkte vi mot en krater från en eruption ett antal många år sedan. Dock var vägen dit stängd och man fick inte köra dit. MEN det blåste på ganska bra så barrikaderna hade blåst ner och då kan man ju inte göra annat än att tolka det som att man får köra in på området =) Behöver jag säga att våra lärare var ganska sköna att ha att göra med? Så vi körde i alla fall upp till kratern och fy tusan vad det blåste. Vi kunde liksom luta oss bakåt mot vinden utan att ramla baklänges. Häftigt =)
Johanna och BT
Blåsväder
Det gällde att hålla i sig annars vet man inte vart man kunde hamna..
Ubehebe Crater
Efter att nästan ha blåst iväg upp vid kratern åkte vid för att kolla på en liten bäck typ. Åh vad kul när alla var dyngsura och frös ihjäl. Men vi överlevde det med och tillslut fick vi åka hem och äta lite varm soppa. Dock var det lite halvt översvämningar när vi kom tillbaka till lägret. Vi var de ända som stannat kvar på campingen efter som alla andra var vettiga nog att flytta sina tält till högre höjder. Men det gick bra ändå. allt inne i tältet var torrt och det ända som blev doppat i lera vad kängorna. Så vi klarade oss ganska bra ändå. Och regnet kan ju faktiskt bära med sig något bra. Som det här:
Utsikt från tältet
Jaa, det här mina vänner var Death Valley i stora drag. Vill ni veta mer så fråga. Det var i alla fall en grymt bra resa med sköna människor. Definitivt ett minne för livet :)
Kram Kajsa
Jag och Johanna och 14 andra härliga människor åkte alltså ner till Death Valley i sydöstra Kalifornien för att gå en biologiklass om just Death Valley. Genom denna kursen fick jag och Johanna ihop alla 6 credits vi behöver som au pairer. Vi kör det här i dagsform tror jag...
Dag 1:
Eller dag 2 om man ska vara petig. Men första dagen åkte vi bara bil ungefär.
Dagen påbörjades med campingfrukost bestående av frukt och rostade (!) muffins. Vad är det med amerikaner och brödrostar?? Jaja, det var gott även om jag åt en orostad muffins.
Efter frukost packade vi in oss i bilarna och for iväg. Första stoppet blev en liten körslinga som kallas 20 Mule Team Trail. Hur häftigt som helst. Det såg ut som en öknen med massa små sanddyner bredvid varandra ungefär. Dock var det inte sanddyner utan berg som var uppbyggda av någon slags sandblandad bergart eller nåt. Mjuk sten helt enkelt. Häftigt att se var det. Självklart glömde jag ta foton här. Skit med..
Åkte sedan vidare mot Dantes View där man har utsikt över hela Death Valley nästan. Sjukt häftigt var det. Vi vandrade även upp till toppen och åt lunch där. Helt okej lunch-utsikt ;) Och här kom jag faktsikt ihåg att ta kort.
Utsikt från Dantes View
Nertrillad professor
Susanne undrade varför jag inte kan stå på marken istället. Men hallå, hur kul är det egentligen??
Hajka hajka..
Skakade liiite i benen kan jag meddela
Det var Dantes View det. Nästa stopp var något ställe som jag inte kommer ihåg vad det hette. Men mycket av det var Badlands vilket i stort sätt innebär att inget kan växa där. Var väldigt likt stället vi var på först där jag glömde ta kort så tänk er att även det såg ut ungefär såhär:
Stället...
Au Pairer och BT
Ett till hopp...
Efter detta stället åkte vi vidare mot Badwater. 86 meter under havsnivå, lägsta punkten i Nordamerika, där hela marken är täckt av salt. Självklart smakade vi på marken, man vill ju inte vara feg. Vi spelade även frisbee fram till solen gick ner. Himla kul var det.
Har inga bra bilder härifrån men såhär såg i alla fall marken ut. Salt, salt och salt..
For sedan hemåt, lagade mat och smet sedan iväg till poolen. Ganska skönt att man bor mitt i ingenstans och så finns det pool. Haha. Dock kostade det egentligen 5 dollar men vi lyckades smita in två gånger i alla fall.
Dag 2
Denna dagen blev vi serverade pannkakor till frukost. Helt okej! Dock förstår jag inte det där med Maple Syrup. Inte gott alls faktiskt. Jordgubbssylt ska det vara.
Mätta och glada åkte vi sedan mot Sanddynerna. Kändes som att vara mitt i Sahara ungefär. Inte för att jag har varit där men man kan ju tänka sig. Dock var det inte sand så långt ögat kunde nå utan det var liksom en tydlig gräns mellan sanddynerna och resten av öknen. Och så var vi omringade av berg.
Vi började i vilket fall att vandra. Målet var såklart den högsta toppen som man bara såg långt bort i fjärran. Men det var kul. Dock blir det ju lite två steg fram och ett tillbaka när man går i sand men lite träning har ingen dött av. Tog ca en timme att gå till vårt mål. Hade det inte varit i sand hade det kanske tagit ca en halvtimme. Väl uppe på toppen åt vi lunch och hade även denna dag himla fin utsikt. På vägen ner hade jag och BT som plan att åka sopsäck ner för en brant. Tyvärr gick inte detta lika bra i praktiken som i teorin utan vi grävde mest ner oss själva i sanden istället för att åka uppepå den. Men kul hade vi!
BT, Johanna och Anja
Målet var högsta sandtoppen där långt borta...
Sandvandrarn..
BT kämpar på uppför.. Det är brantare än man tror!
Backträning :)
Ida sa att det var här det spelade in Star Wars. Inte för att jag har sett filmerna men det ser ju lite utomjordiskt ut kanske.
Nästan framme..
På vägen tillbaka blev det lite frisbee-spel igen. Kalasbra i öknen!
När vi kom tillbaka upptäckte vi att vi saknade två av eleverna i klassen. Men som läraren sa, vandrar man i öknen så får man ju räkna med lite spill. Nej, men de kom tillbaka sen så allt gick ju bra.
For sedan vidare till Mosaic Canyon som är en canyon med finslipad sten som är riktigt len. Stenen har också olika lager med olika färger som gör att det ser ut lite som mosaik. Var himla häftigt och jag blev definitivt sugen på att åka till Grand Canyon någon gång.
Början på vandringen och vi stötte på en annan grupp turister. Fick tyvärr ingen bild utan människor med.
Här ser man alla olika lager i berget
Så här kunde det se ut..
Ganska stort och mäktigt
Vi besteg ett litet berg..
..där folk såg så här små ut från var vi stod.
Åkte sedan tillbaka hem och avslutade dagen med delikat taco. Gott efter en lång dag!
Dag 3
Dagen D. Tuffdagen. Dagen vi alla både fruktat och sett fram emot.
Nej, inte riktigt kanske, men tufft skulle det bli. Denna dag skulle vi bestiga Wildrose Peak som ligger ca 3000 meter över havet. Dock började vi inte riktigt från började utan vi hade 1000 höjdmeter att vandra, vilket ändå är ganska mycket. Klädde oss varmt och åkte iväg tidigt. På vägen till vår startpunkt började det bli vitt på marken. SNÖ! Äntligen fick vi se snö efter en vinter här som har varit alldeles för grön. Väl ute ur bilen kunde vi inte låta bli att känna på snön och få lite hemlängtan. Men det fick inte bli långvarit för vi började vandra så snabbt vi kunde. Början av vandringen var som vilken vandring som helst. Det gick framåt och kanske lite uppåt. Sen blev det brantare. Sen blev det ännu lite brantare. Sen blev det mer snö och is. Sen blev det ännu brantare. Vid det här laget brände mjölksyran ganska bra i benen och vi gjorde många stopp. Vid lunch hade vi gått nästan halvvägs och alla var redan ganska trötta tror jag. Men det var bara att fortsätta. Vi började nu se toppen som dock alltid låg lite längre bort än vad man hade hoppats på. Men det var bara att fortsätta. Stannade ofta och vid ett stopp blev det lite snöänglar och snöbollskrig. Sen gnatade vi på lite till. Johanna och jag höll oss i täten. Måste ju visa vad vi svennar går för. Sakta men säkert närmade vi oss toppen och benen skrek åt oss att sluta ungefär. Men det kan man ju inte göra. Sen tillslut var vi såå nära att vi glömde att det var jobbigt. Sista biten sprang vi och vi lyckades med bedriften att vara först upp. Woho! '
Uppe på toppen fanns en loggbok där man kunde skriva en liten hälsning så det gjorde vi såklart. Åt även lunch där uppe i blåsvädret och tog lite härliga foton. Vägen ner gick ganska mycket lättare kan jag lova. Visst var det lite halt men det inträffade inga större olyckor.
Så sammanfattning:
Wildrose Peak
7km upp
1000 meter höjdskillnad
4,5 timme till toppen
7km ner
1000 meter höjdskillnad
1,5 timme ner
Så kan en dag se ut i Death Valley
Tjejerna innan dagens vandring. Piggheten är uppenbar!
Utsikt från startpunkten
Lunchstopp
Utsikt på vägen upp. På ena sidan såg man snötäckta berg (inte riktigt täckta men med snö på) och på andra sidan såg man dalen och öknen
Snö!
Dit upp skulle vi! Här hade vi vandrat i ca 2,5 timme kanske. Så även om det ser nära ut så tog det 2 timmar till att komma upp dit
Uppe!!
Dubbelhopp!
Utsikt från toppen. Dock går det inte att få med på foto hur mäktigt och stort allting är. Men försök tänka stort och mäktigt när ni tittar på bilderna. Det kanske hjälper.
Sen gick vi ner igen och folk somnade nog ganska fort på våra liggunderlag den kvällen.
Dag 4
Havregrynsgröt till frukost sitter aldrig fel. Efter det åkte vi mot den övergivna staden Rhyolite som ligger i Nevada. Tyvärr sov jag hela vägen i bilen så jag missade när vi körde över statgränsen. Så kan det gå. Jag hade ganska höga förhoppningar på denna "spökstad" men tyvärr var det inget att hänga i julgranen. Det var ingen stad längre. Det var lite halva ruiner här och var men hur mycket jag än försökte så kunde jag inte inbilla mig hur detta hade varit en stad med över 10 000 invånare. Så det var ingen wow upplevelse för mig i alla fall. Kunde till och med ha skippat det faktsikt. Själva historien om staden var dock intressant men det hade blivit så mycket bättre om där faktiskt hade varit en övergiven stad. Slänger in några bilder i alla fall..
Hus byggt av flaskor
Kan ni tänka er att detta har varit en stad för 10 000 människor? Nej, inte jag heller..
Efter "spökstaden" åkte vi vidare för att kolla på fiskar. Oj så spännande va? Det som eventuellt kan vara liiite liiite intressant är att det bara finns ett fåtal arter fiskar som lever i öknen. En av arterna finns bara i en speciell källa i Death Valley, The Devils Hole. Den finns inte att hitta någon annanstans i världen förutom i denna källan. Fast nej, det här går inte. Hur mycket jag än försöker så blir inte detta intressant för mig. Jag klarar mig utan 2 cm långa fiskar. Så ja, vad ska man säga om denna dagen. Inte så mycket faktiskt. Jag har haft roligare dagar. Men jag har också haft värre dagar. Så det får duga. Slänger in lite bilder från fiskletandet också..
En källa med knallblått vatten mitt i ingenstans
Nej det får räcka med bilder från fiskletandet. Mer intressant blir det tyvärr inte. Efter att tittat på fiskarna åkte vi hem, åt mat och sov.
Dag 5
Efter att ha blivit lite otaggad från dagen innan så hade jag inga större förhoppningar på dagen. Men den blev helt okej ändå. Först åkte vi till Scotty's Castle som är ett slott mitt i öknen. Det är inte så att det ligger i en stad eller något utan det ligger bara mitt i ingenstans med lite andra småhus runt omkring. Slottet byggdes av ett rikt par på 1930-talet för att frun skulle slippa tälta ungefär. Ligger mycker mer historia runt slottet men det här är ju ingen historieblogg så vill ni veta så googla eller något. Historien är ganska intressant faktsikt. Slottet var i alla fall grymt fint och jag hade gärna bott där!
Vår guide. Så himla skön
Porslinssamling. Nu skulle Monica på Porslinsmuséet bli stolt om hon såg att jag bloggade om porslin
Köksbänk med diskho
Musikrum som hade den fetaste orgeln på länge. Helt galet var häftigt det var. Jag blev nästan sugen på att börja lyssna på klassisk musik
Grinden in till slottet
Scotty's Castle
Efter rundturen på slottet åkte vi mot en krater från en eruption ett antal många år sedan. Dock var vägen dit stängd och man fick inte köra dit. MEN det blåste på ganska bra så barrikaderna hade blåst ner och då kan man ju inte göra annat än att tolka det som att man får köra in på området =) Behöver jag säga att våra lärare var ganska sköna att ha att göra med? Så vi körde i alla fall upp till kratern och fy tusan vad det blåste. Vi kunde liksom luta oss bakåt mot vinden utan att ramla baklänges. Häftigt =)
Johanna och BT
Blåsväder
Det gällde att hålla i sig annars vet man inte vart man kunde hamna..
Ubehebe Crater
Efter att nästan ha blåst iväg upp vid kratern åkte vid för att kolla på en liten bäck typ. Åh vad kul när alla var dyngsura och frös ihjäl. Men vi överlevde det med och tillslut fick vi åka hem och äta lite varm soppa. Dock var det lite halvt översvämningar när vi kom tillbaka till lägret. Vi var de ända som stannat kvar på campingen efter som alla andra var vettiga nog att flytta sina tält till högre höjder. Men det gick bra ändå. allt inne i tältet var torrt och det ända som blev doppat i lera vad kängorna. Så vi klarade oss ganska bra ändå. Och regnet kan ju faktiskt bära med sig något bra. Som det här:
Utsikt från tältet
Jaa, det här mina vänner var Death Valley i stora drag. Vill ni veta mer så fråga. Det var i alla fall en grymt bra resa med sköna människor. Definitivt ett minne för livet :)
Kram Kajsa
Kommentarer
Postat av: Tinde
Hej! Kul att ha hittat ännu en aupairblogg :) måste va skönt att ha tagit alla sina credits också. Fick ni ta ut semester för att åka på kursen eller hur fungerade det?
Trackback
