I torsdags bar det av emot Sthlm för att fixa visum och grejer. Hade tur med biljetterna och jag fick åka första klass hela vägen upp. Inte visste jag att man blev bjuden på fika bara för att man åker första klass =) Väl frammme i Sthlm kom jag på att jag inte har någon aning om var Centralstationen ligger i Sthlm, jag vet alltså inte vart jag är när jag går av. Tänkte att jag går väl in på Pressbyrån och köper en karta. Väl där inne ser jag att kartan kostar 95 kr och det är mer än vad jag tänker betala för en papperslapp! Så det var bara att följa strömmen och tillstut var jag utanför Åhlens City och därifrån gick det bra.
Hittade världens sötaste Sverige-tröjor till barnen som jag bara var tvungen att köpa. Annars blev det inte så mycket gjort i Sthlm city den dagen. Mina personliga chaufförer kom och hämtade mig och körde hem mig till dem.

Väl på kvällen tänkte jag att det är lika bra att gå igenom min checklista för morgondagen igen, även om jag vet att jag har allting med mig. Men tydligen så hade jag inte allt med så det var bara att köra ut en runda i Haninge för att skaffa ett kuvert med porto för 62 kr. Hon i kassan kollade lite konstigt på mig och undrade varför jag skulle ha just 62 kronor porto. Det går ju inte ens jämt ut. Haha, stackarn.

Hem och sova och sen upp vid femtiden för att vara vid ambassaden kl 0700. Hela tiden har jag fått höra hur lång kö det alltid är utanför och att man bör vara där ca en timme innan man har tid ( jag hade tid kl 0800). När jag väl kommer dit och förväntar mig en lång kö så tror jag först att jag har kommit fel. Vid ambassaden står två ensamma tjejer och det var allt. Så där stod vi nu, en timme innan mötet i en kö som knappt existerar. Vi hann i alla fall prata mycket om allt som två (blivande) au pairer kan prata om. Efter ett tag slöt fler upp och strax innan åtta var vi nog 30 personer i kön. Sen var det bara att gå in, nästan.

För er som inte har varit på amerikanska ambassaden så kan jag berätta att de har lika hög, om inte högre, säkerhet som en flygplats. Först stod det nån liten tomte i ingången som skulle se till att alla hade rätt papper med sig. Om någon hade glömt något papper så var det bara att åka hem igen. Jag hade som tur väl med mig allt (efter gårdagens kvällsrunda) och jag kom in. Väl där inne skulle väskan inspekteras och jag skulle gå igenom en metaldetektor. Både jag och väskan tjöt och fick rött ljus, så klart vad annars när det handlar om mig. Efter några om och men fick jag i alla fall komma igenom.

Så var det dags för den omtalade intervjun som jag tror alla var lite nervös för. Men helt i onödan. Det var den mesigaste intervju jag någonsin kunde föreställa mig. Första frågan var vart jag skulle bo. Andra var om jag kunde köra bil. Tredje var om jag tyckte det var lättast att köra automat eller växlad. Sen sa den lilla gubben i luckan: Trevlig resa, och se var det över. Detta hade jag alltså åkt 50 mil för. Känns ju meningsfullt.

Efter ambassaden blev det först solning och snack på bryggan mitt emot EF för att sen gå på ett kort möte hos EF. Vi var en grupp tjejer som höll ihop och för att känna oss riktigt amerikanska kunde vi ju inte göra mycket annat än att äta lunch på McDonalds. Det gäller att börja samla på sig fett redan nu så man inte får en chock i USA :) En runda på stan senare satt jag återigen på tåget och var på väg hem.

Idag har jag slagit in nästan alla paket och lagt ner i resväskan. Kom på att jag nog egentligen inte tänkt på hur mycket plats bara paketen tar. Får verkligen minimera resten av packningen och köpa kläder där istället. Det löser sig nog.



Nu blir till att gå ut i solen och glassa lite!

/ K