Nu är jag extremt uppjagad och stirrig. Samtalet med mamman i familjen tog typ högst en minut och jag förklarade att jag hellre kommer till en amerikansk familj utan de uttjatade svenska traditionerna. Hon var trevlig och förstod så klart detta och sen sa vi hej då.

Det här var alltså min första konversation med någon från det amerikanska landet. Det gick väl hyffsat. Hann inte med någon av mina välplanerade långa utläggningar ifall de skulle försöka övertala mig. Det behövdes ju inte.

Nu är det bara att vänta på nästa matchning!