Plugga var det ja..

Var planerat så i alla fall. Blev inget. Ingenting alls. Jag orkar inte. Jag vill inte. Ingen motivation över huvud taget. Inte till träning heller. Tränar i skolan för att jag måste. Tränar inte på fritiden för att jag inte vill. Det enda det finns motivation till hos mig är för tillfället körkortet. Det är ju ändå ett mål som jag själv vill. Att läsa 5 kapitel i en psykologibok är inget mål jag själv skulle välja. Inte att ta reda på hur judendomen ser på mat heller. Absolut inte. Att ha åttioelva ord i engelskan känns väl mer okej. Men inte mycket. Matten kan jag ju bara glömma.. Höstlov i en månad istället för en vecka verkar bra. Kanske jag borde göra. Kanske inte. Kommer ännu mer efter då. Hela skolgrejen är en ond cirkel som man inte kommer ut ur förrän man står där vid vattnet med studentmössan på. Det är ju ett mål att skapa kanske. Att inte bryta ihop och gå in i väggen totalt utan att faktiskt klara gymnasiet. Känns jobbigt just nu. Allting.

Körningen går bra i alla fall. Känns ju kul att det går hyffsat fort med det. Och kuggarJörgen är sjukskriven! Det tackar vi för. Plånboken tackar inte för körkortet. Sinnessjukt vad allting kostar mycket. Det hade ju t.ex. varit billigare att hyra en bil till halkan än att ha körskolans. Tror knappast man får det dock. Synd.

En trevligt trip till huvudstaden blev det i helgen. Regn och blåst är alltid lika motiverande när man ska springa. Att laget blev felstämplat innan jag startade gjorde mig också väldigt motiverad. Men det var rätt kul att springa faktiskt. Otränat, men kul. Fick stryk av Susanne. Illa..
Ett traditionellt besök på mongoliska hanns med också. I sällskap med Veronika och Margrete och sen Annika som hängde på. Lika gott som vanligt. Fast man måste verkligen vara vrålhungrig när man går dit så man orkar smaka allting. Jag åt två tallrikar, brukar äta minst fem. Inte bra.

London börjar närma sig nu. Ska bli grymt skönt att komma iväg och hitta på nåt. Verkar vara problem med våra flygbiljetter men det är sånt som löser sig. Har min alldeles utmärkta Londonguide som vän nu också så det hela kommer gå fint och jag tänker se ut som en turist och gå med kartan i händerna hela tiden.

Nu får det nog bli en film tror jag. A beautiful mind kanske. Eller någon annan. Vem vet.

Ciao/ Kajsa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0